Jag blir bättre med tiden, om du har tålamod med mig.

Hejsan!

Tänk vad tiden kan gå fort. Ett år sedan min älskade häst Nita gick bort. Saknaden efter henne är stor. Fick äga henne i 4 fantastiska och lärorika år. Det sista året var det bästa året tillsammans. Då hade vi båda lärt känna varandra på djupet, kunde varandra utantill. Min andra älskade halva är saknad! ♥

Jag har ridit och hållit på med hästar till och från sen jag var 7 år och då när jag var mindre så blev jag ganska lätt rädd för hästar när jag kände att jag inte hade koll på läget men sedan växte den där rädslan bort med tiden och nu när jag inte har hållit på med hästar på ett tag har den där dumma rädslan kommit tillbaka. Gillas inte alls! Det kanske blir så när jag fick mina egna hästar och jag bara pysslade på med dem. Har ju fått en härlig chans nu att sköta en ponny så jag hoppas att rädslan då kan försvinna för den vill jag inte ha kvar!

I helgen har jag fått rå om Patric och det har varit väldigt härligt. Vi for bland annat till Bergsjön och släppte Lasse så han fick springa av sig lite. Det uppskattade han väldigt mycket. Han somnade ganska snabbt på kvällen den sötnosen.

Idag så träffade jag Caroline, Nicole och My på UH och tog en fika med dem och pratade om vårt filmprojekt som vi planerar att göra. Vi kom på massa tokiga och roliga idéer så det kan inte bli annat än bra!

Ha en härlig kväll!
Kram

Nita ♥